Tankar om kärlek och allt som snurrar runt i mitt huvud.

En kärlek kan man bara inte glömma, man slutar inte älska någon för då har man inte heller älskat ''Man slutar inte älska någon. Antingen så har man aldrig gjort det, eller så kommer man alltid att göra det!''
Jag är inte sådär jätte bra på att skriva texter, jag har svårt för att sätta rätta ord vid rätt mening, men jag ska göra mitt bästa för att ni ska förstå lite utav mina tankar. Dock är mina tankar väldig svår att förstå sig på, men jag gör ett försök!

Jag hade en otoligt stark kärlek till en kille, men som sanden vid havet så rann det ju tråkigt nog ut i havet.. Vi gick åt olika håll, trodde jag. Vi har trots allt träffats i ett års tid som singlar, ingen utav oss har väl känt det där riktiga ''ja men nu kan vi gå ifrån varandra helt, nu slutar våran saga helt här'' hade vi känt det så hade vi inte ens träffats för att ha sex. Mitt ex får mig att må så bra, han vet verkligen vilka ord han ska säga för att få mig till å må bra (Eller han säger iaf dom rätta orden, fast han kanske inte tänker på det) Det jobbiga då blir att jag inte kan säga dom där tre orden, om jag skulle säga dom så blir det tokigt. Tänk att bara få säga '' jag älskar dig, tack så himla mycket!'' nej istället så blir det '' tack johan, du är bäst!'' Hur kan det vara så himla svårt? Han är den bästa människan jag har haft i mitt liv, han kommer alltid vara det och han kommer alltid att ha den största platsen i mitt hjärta!
Att jag inte kan komma över han på två röda, det är nog för jag är tjej (skämt å sido) men om ni bara visste vad han har gjort för mig så skulle ni förstå. Fast sen vet jag inte, jag har nog kommit över själva ''kärleken'' men jag kommer aldrig komma över han! saknaden finns nog också kvar, fast är det han jag saknar? eller är det allt som han gjorde, hans sätt att röra på sig, hans doft, hans sätt att tala, hans dansande, hans blickar. Nu tänker ni säker ( men idiot det är ju han du saknar då) Nej det är två olika saker om ni tänker efter, jag kan skaffa en annan kille men fortfarande saknar hur mitt ex talar osv...
Ja det kommer alltid finnas en speciell saknad för han också.

Idag står jag här, ett år och vet inte två månader utan han, eller han finns fortfarande för mig. Det är han som sätter dom rätta orden vid dom rätta tillfällen! Idag träffas vi knappt, sist jag såg karl var när jag fick ett besök utav han på sjukhuset. Men som sagt så kommer han alltid att vara den bästa för mig, för han ska jag göra allt! Det är klart att det gör ont att se han å inte kunna prata på samma sätt, jag kan inte vara den jag var då när jag träffar han. Jag tror jag är en ''bitch'' nu när jag träffar han, men det kanske är så jag tacklar dom stunderna för jag inte vet hur jag ska vara emot honom. Helt sjukt hur man kan bli så hjärntvättad haha.
Men en bra sak och det är att jag har gått vidare (tror jag iaf) jag träffar en kille, fast jag vågar inte gå in med helhjärtat ännu.. Lite feg sådär jag när det är lite nytt i livet!
Tänker ta och avrunda här annars blir inlägget allt för långt och ingen som orkar läsa då, knappt jag tror ni gör det nu heller. Det här inlägget blev visst lite om kärlek och kanske vänskap? jag vet inte, men jag älskar johan, det kommer jag alltid att göra, men nu som vän!