Har ni tänkt på er sak... Ni vet när man är sjukt stressad och nästan halv springer genom stan så ser man nån man känner, man nästan hoppas att den människan inte ska se en och börja prata... några ste till och där var det kört, Den som känner igen dig såg dig du forstätter att gå medans den pratar med dig, det är ju som om att man skriker över hela stan. Och det är ju alltid samma frågor och alltid samma svar när man är stressad det blir väl ofta, men hej hur är det? jo det är jätte bra, själv då?... Saken är ju att man alltid svarar att det är bra också? frågan är ju varför haha, tänk om man mår skit då, då svarar man ju inte direkt ''Det är skit, själv då?'' haha jaja nu har jag iaf skrivit av mig lite här och helt värdelöst inlägg menmen