Jag vet att jag inte är den som skrattar jämt nå mer, jag vet att jag kan vara sur och grinig. Vet ni vad det är? Varje dag går jag med en oro i kroppen, varje dag går jag med ett hopp som sen vid kvällens slut försvinner, varje dag försöker jag få en annan människa att må bra men så fort jag kommer hem eller inte hjälper en annan människa så kommer den där oron fram igen.. sen är jag så galet trött på att folk ska ta mina beslut, jag har ett eget liv precis som ni andra, jag kan göra jävligt dumma beslut, men låt mig göra dom då för jag kan inte bli nå annat än klokare ochstarkare efter jag gjort mina beslut. Jag bestämmer själv när jag ska glömma johan, 19 nästan 20 månader hade vi tillsammans kanske inte är super länge, men om man är kär, lycklig och ja allt det där då är det inte så himla lätt att glömma och gå vidare på en gång. Sen om han, ni eller nån bara kan glömma så kan inte jag göra det för jag fick nånting i mitt liv som betyder allt! jag tar en dag i taget, det är inte så att jag sitter och säger till mig själv att jag måste glömma han för det sköter folk så bra åt mig.. Snälla låt mig ta mina egna beslut, jag blir bara klokare och starkare.. var inte det som är min oro utan det är min mamma och pappa. men nu måste jag ta och sova bort febern lite:) natti