Den vackraste!

Hur kan det alltid hända så ont mot en sån underbar människa? Varför ska just du råka ut för en värre sak nu? Du kämpar ju redan för allt..


Jag trodde du skulle bli frisk, men det blev du inte! Du kämpar varje dag för att alla ska må bra.. Ett läkar papper på posten kom, jag och Natalie öppnade det åt dig, ringde dig och berättade vad det stog. Jag och Natalie satt på ett fik med två vänner, Natalie brast ut i gråt, jag fattade inte att det var sant. När vi kom hem till dig, jag såg dig så klarade inte jag av det, jag gick ut tog mig en cigg sen brast det för mig. Jag låtsades som ingenting..
Den här känslan finns inte, den går inte att beskriva, det finns inte att du ska råka ut för den här saken!!



Det kanske finns folk som går igenom samma sak som jag och min familj gör, eller har gjort. Det kanske finns folk som tänker ''Hur fan kan du och din syster supa nu när ni vet att eran mamma inte mår bra'' Jag vet att folk kommer att tänka så, och jag ska förklara för er en sak,
Ingenting blir bättre utav att vi sitter hemma med mamma, ingenting blir bättre om vi sitter tillsammans med mamma och se att vi alla mår dåligt över det här! och nej vi super inte bort våra bekymmer! men vi tar alla dagar som dom kommer, vi har roligt om dagarna, då tänker väl ni ''hur fan kan man ha det'' man får göra det roligaste av dagarna förstår ni! Sen känner vi våran mamma så pass mycket att vi vet att hon inte vill att vi ska sitta hemma och deppa om dagarna, Det vi kan göra det är att finnas för mamma lite extra nu, vi kan bara hjälpa henne med saker, försöka göra så hon inte belastar för mycket bekymmer på sig!
Mer finns det att berätta för en som tänker sådär! Varf inte meningen att jag skulle skriva ut såhär mycket om allt, men nu blev det så..

Mycket ska man behöva gå igenom innan allting är bra! Det kommer alla att göra, det finns inte en människa som lever livet på rosa moln.. Den tiden kommer för min familj sen, vi ska dö några gånger innan vi kan börja leva! Det är på det viset man blir stark.




Den vackraste!


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0