Så fort jag är själv så börjar alla tankar att snurra i huvudet på mig, Det är därför jag alltid vill ha nått att göra för jag inte ska få fram dom där tankarna som bara snurrar runt hela tiden.

Jag oroar mig för min mamma så himla mycket.
Tänker på min syster för mycket.
Undrar hur min lillebror igentligen mår, alltså ni kanske förstår. När man är 9 visst man fattar mycket, men man kanske inte fattar hur man mår psykiskt.
Ibland tvekar jag på mig och johan.
Tycker synd om min pappa för jag aldrig e där typ.

Tankarna om min mamma vill jag inte skriva ut här.

Sen min syster, pratar typ inte med henne om dagarna nå mer nu heller. Vet att hon jobbar och partar, men hur fan har hon det där då? hur mår hon? det har jag inte en aning om..
Min lillebror tycker jag sjukt synd om, för när jag var i hans ålder så gick jag igenom en hel del grejer. Men det har jag även gjort flera år, och det är ju ingenting som försvinner för det kommer ju saker hela tiden. Ibland vill jag bara sätta mig ner prata med han om allt, men kommer han fatta vad jag ens pratar om?

Sen att jag tvekar på mig och johan ibland, det har jag gjort förr med. Visst vi bor ihop osv, men när han kommer hem från jobbet så sitter vi oss vid datorn. Pratar typ inte med varndra. Jag vill kunna berätta för han vad jag känner men jag kan inte det, han är den som alltid finns för mig osv.. ibland frågar han mig vad det är osv, då säger jag ''inget'' men vafan charline berätta iställe för att hålla det imon dig tänker jag då. Men alla kanske tvekar på sina förhållanden ibland eller vad vet jag, men det är iaf nånting jag gör. Och det vet även johan om att jag kan göra, men ibland kan det bli för mycket att jag tvekar och då vill jag nästan göra slut. Som nu, känner bara att jag vill gå och packa ner ALLA min saker och sen åka hem till mamma typ. Men jag älskar johan så sjukt jävla mycket att jag vill ha han kvar hela mitt liv.

Nu orkar jag inte skriva nå mer så hejdå